(2 oktober 1817 - 24 augusti 1901)
Gunnar Wennerberg, politiker, poet, kompositör, verksam i Uppsala under sin studietid. Son till kontraktsprost, studerade filosofi och estetik med Atterbom som huvudlärare, under en termin var han sånganförare, d.v.s. dirigent för Allmänna Sången, lektor i Skara, gav ut Gluntarne 1848-51, ledamot i Musikaliska Akademien, ledamot i kommittén för Nationalmuseum, byråchef i ecklesiastikdepartementet, statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, landshövding i Växjö, återvände till sin statsrådspost, ledamot i Svenska Akademien på stol nr. 2 från år 1866.
Han står staty i slottsbacken i Uppsala.
Gluntarne består av 30 sångduetter för baryton och bas till pianoackompanjemang skrivna och utgivna åren 1849-1851.
Gluntarne är ofta skrivna på dialogform och beskriver studentlivet i Uppsala under 1840-talet. De behandlar två studenter, "Glunten" och "Magistern", och deras öden och äventyr.
Basen, Glunten (ett uppländskt dialektord för pojke) är den yngre studenten, litet slarvig och tanklös, medan barytonen Magistern är den äldre, som är "gammal och van". Ämnesområdena spänner från högt till lågt, från vekt romantiska naturstämningar och förälskelser i olika "flammor", över Gluntens ångest över hur studierna förlöper, och hans ekonomiska problem till krogfylla, rännstenen och ruelsen "dagen därpå".
I Glunt n:o 1 beskrivs hur Glunten och Magistern träffas första gången och de sista Gluntarne hur Glunten slutligen firar examenssexa, betalar sina skulder och lämnar Uppsala efter en äntligen avlagd examen. Gluntarna trycktes i häften under åren 1849-51 och blev snabbt mycket populära i hela Sverige, man talade om en "Gluntfeber", och påverkade starkt allmänhetens bild av uppsalastudenten.
Varför just titeln Gluntarne. Jo, i Juvenalernas muntra krets fanns även Otto Beronius, som var specialist på uppländska bondvisor, med särskild glans föredrog en som började med orden:
"Inte vet ja´ va hä´ ä´ sum fallerar gamle glunten, Nickel vår" (glunt = gosse).
Förutom Gluntarne skrev Gunnar Wennerberg samlingen De tre för tre röster, serenader, fosterländska manskörer som 'Hör oss, Svea', 'Hur länge skall i Norden den döda fred bestå?', 'O Gud, som styrer folkens öden' och religiösa sånger och psalmer som t.ex. 'Gör portarna höga'.
Och Gunnar Wennerberg är alltså begravd i Odensvi. Han besökte en gång platsen och fann den så underskön att här önskade han få sin sista vila.
På väg mot Gluntarne, artikel av Erik & Marta Ronne Läs här >>
| Upp igen. |
Gluntarna i nummerordning:
1. I anledning af Magisterns och Gluntens första bekantskap.
2. Glunten blir Juvenal.
3. Upsala är bäst.
4. En månskensnatt på Slottsbacken. Lyssna till ett smakprov** här >>
5. Glunten på föreläsning. — Lyssna* här >>
6. En solnedgång i Eklundshofs-skogen
7. Harpospelet på Schylla.
8. Huruledes månen intresserar sig för Glunten och Magistern.
9. Nattmarschen i Sanct Eriks gränd. Lyssna till ett smakprov** här >>
10. Dagen derpå.
11. Gluntens moster. — Lyssna* här >>
12. Magisterns misslyckade Serenad. — Lyssna* här >>
13. Huru Gluntens svårmod, på "Äplet" skingras af Magisterns vårfantasier.
14. Gluntens vigilans. Lyssna till ett smakprov** här >>
15. På "Flustret", en söndagseftermiddag under rötmånaden.
16. Vid brasan på Magisterns kammare, efter en stor middagsbjudning.
17. Magisterns flamma.
18. Gluntens flamma.
19. En qväll på kyrkogården.
20. Mötet i Domtrappan. Lyssna till ett smakprov** här >>
21. Gluntens misstag.
22. Memmarsch från Eklundshof med en bondspelman.
23. Anklagelsen.
24. Efter Kameral-examen.
25. Examens-sexa på Eklundshof. Lyssna till ett smakprov** här >>>
26. Impromtu-balen.
27. Slottsklockan.
28. Gluntens reskassa
29. Afskedet på Flottsund.
30. Magisterns monolog eller Gluntens afresa från Alsike.
ur De Tre:
Pirum — Lyssna* här >>
Släpp in oss — Lyssna* här >>
| Upp igen. |
| * Gluntarne framförs av Björn Asker, baryton, och Sten Wahlund, bas. Pianist är Gustav Asplund. I De Tre medverkar även tenoren Lars Cleveman. Alla fyra är eller har varit verksamma på Kungliga Operan i Stockholm. Läs mer >> ** Gymnasiekillar och GosskörsHerrar ur Tommelilla gosskör sjunger. Deras hemsida >> Några melodier utan sång här >>
|
En månskensnatt på Slottsbacken
Herre min Gud, vad den månen lyser,
se, vilken glans utöver land och stad!
Himlen är klar och var stjärna myser
Vänligt emot oss ner och vinkar glad.
Där flammar Sirius, där Orion,
Där plaskar Svanen i eterns bad.
Herre min Gud, vad den månen lyser,
se vilken glans utöver land och stad!
Högt opp i Slottet varenda ruta
Blixtrar, som vore den en ädelsten.
Tänk dig vid tornet en prins med luta,
fladdrande lockar och charmanta ben!
Och i ett fönster Cecilia Wasa,
bländande skön uti månens sken! —
Högt opp i Slottet varenda ruta
blixtrar, som vore den en ädelsten.
Där ligger Parken och Fyris-Slätten,
fet utav fordna kämpars blod och märg;
Sandgropen här, den förfärlige jätten,
Klädd i sin ruskiga och gråa färg;
och mellan lärkträden, just vid Tullen,
gamle perukmakar Rosenberg.
Där ligger Parken och Fyris-Slätten,
fet utav fordna kämpars blod och märg.
Nedanför backen, ja just vid foten,
Badhuset gömmer sig i pilars skygd.
Och utmed ån har du Kungsängsroten,
Islandet därnäst med sin förstadsdygd.
Så Gula ladan och bort mot skogen
Föret, som glittrar, och Danmarks bygd.
Nedanför backen, ja just vid foten,
Badhuset gömmer sig i pilars skygd.
Märk hur den skummande Fyris kastar
silver och pärlor uti Fallet ner;
Leker en stund vid Fördärvet och hastar
se'n till Flottsund, som många andra fler.
Ack, fram till sommarn, i Kvarnen bysatt,
knappt en tår vatten han äger mer!
Märk hur den skummande Fyris kastar
silver och pärlor uti Fallet ner;
Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
Han bygger broar och planterar trän.
Längs utmed ån, där du ser Promenaden,
betade fordom några magra fän.
Och där i Hamnen, som förr stod öde,
Undsätts nu hela Uppsala län.
Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
Han bygger broar och planterar trän.
Se bakom skyn huru Luna blickar
smäktande i Observatorium in!
Säkert hon tror att vid tuben nickar
någon Endymion med sömnig min.
Kyss honom inte! — Jag känner karlen.
Han tuggar tobak och är ett svin.
Se bakom skyn huru Luna blickar
Smäktande i Observatorium in!
Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
skådat på många, många Herrans år.
Jo jo, så är det att vara vaken!
Också i tid till sängs jag sällan går.
Se, hur ur Uppsala Gamla Högar
Ståtligt dess flamma mot himlen slår!
Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
Skådat på många, många Herrans år.
Hög och förklarad i månens strimma
Kyrkan sig reser över träd och hus.
Märk vid dess fot vilken nattlig dimma
Och vid dess spetsar vilket härligt ljus!
Gloria Deo in excelsis!
Nog är det klent här i jordens grus.
Hög och förklarad i månens strimma
Kyrkan sig reser över träd och hus.
Mycket det finnes ännu att skåda,
Om vi på andra sidan slottet gå.
Om ja — men som vi ä' trötta båda,
Gömma vi det, ty nu är klockan två.
Tron inte därför, I bleka stjärnor,
Att vi gå hem! — Å nej, tron ej så!
Mycket det finnes ännu att skåda,
Om vi på andra sidan slottet gå.
Var finns en punkt uti Sveriges rike,
Där man om natten har så lycklig lott?
Hellre jag sover i "Stadens dike"
Än uppå bolstrarna i kungens slott.
Nu ska' vi knacka oss in hos Lamby;
Porter så här dags — är det ej gott?
Var finns en punkt uti Sveriges rike,
Där man om natten har så lycklig lott?
| Upp igen. |